Förra veckan påbörjades en El Nino, väderfenomenet som orsakas av varmt ytvatten i Stilla havet. Senaste gången vi hade en El Nino var vintern 2018/2019 vilket är ett väldigt långt uppehåll, och gången innan var 2015/2016. En stark El Nino ger ökad global temperatur med upp till flera tiondelars grad. Den som skedde 2015 var extremt stark precis som den 1997 vilket båda åren ledde till långvariga globala värmerekord, och 2016 är det globalt sett varmaste året som uppmätts.
Vissa ”klimatförvillare” försöker få det till att uppvärmningen upphört efter 2016 eftersom inget år efter 2016 varit lika varmt som 2016. Det är absolut nonsens, eftersom de tillfälliga effekterna av en stark El Nino kan ge en tillfällig uppvärmning som motsvarar åtminstone ett årtiondes uppvärmning av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Rekorden kommer slås nästa gång det blir en lika stark El Nino.
En El Nino kan pågå olika lång tid och vara olika stark, men det är vanligt att det pågår åtminstone ett år. Uppvärmningseffekten på atmosfären ligger dock förskjutet ca 5 månader i tiden, så vi har de stora värmeökningarna framför oss.
En temperaturserie som ”klimatförvillare” ofta vill använda är den från UAH som visar satellitmätningar sedan 1978. Skälet till att just den används av dessa är att den visar en lägre uppvärmning än övriga, men den visar ändå på en stadig uppvärmning på 0.13 grader per årtionde (0.11 grader över hav och 0.18 grader över land). För skojs skull testade jag att lägga kurvorna över El Ninos ONI-index och atmosfärtemperaturerna enligt UAH, och förskjuta uppvärmningen 5 månader. Resultatet visar synnerligen tydligt hur mycket temperaturen i atmosfären påverkas av en El Nino.
Den orangea kurvan visar atmosfärisk temperatur enligt UAH och den blåa visar El Ninos aktivitet enligt ONI-indexet. Värdet på y-axeln är temperatur, men skalorna är olika för de olika kurvorna så de motsvarar varandra i amplitud i snitt. Den orangea tunna linjen är trendlinjen för uppvärmningen, vilket visar att uppvärmningen tickar på stadigt men att det på kort sikt drunknar i bruset från El Nino.
Jag är inte meteorolog, men noterar att just efter den senaste El Ninon som slutade vintern 2019/2020 så har temperaturen inte sjunkit lika mycket som tidigare gånger, utan har legat kvar på en relativt sett hög nivå. Det gör att jag är lite extra orolig att en stark El Nino skulle kunna ge väldigt höga temperaturer. Men vi får se kommande året, El Ninon har precis börjat och vi vet alltså varken hur långvarig eller hur stark den kommer bli.
UPPDATERING: Jag har gjort en ny graf som använder glidande 13 månaders medelvärden (som UAH gör) samt räknar bort en linjär uppvärmning orsakade av växthusgaser på 0.13 grader per årtionde (vilket är vad UAH själva rapporterar). Dessutom kom jag på varför åren kring 1991 avviker kraftigt från övriga mönster. Det beror på att vulkanen Pinatubo hade utbrott då, vilket (enligt Wikipedia) sänkte den globala temperaturen 0.4 grader under en tid. Räknar man från 1995 och framåt får man en korrelationskoefficient mellan ONI och en 5-månaders på drygt 0.8 vilket är en ”mycket stark” korrelation. Vi kan alltså förutsätta att temperaturerna i UAHs mätserie nu kommer ökas rejält de kommande månaderna.
Matfett från t.ex. stekpannor ska ju inte hamna i avloppen då de fastnar i rören, där den 130 ton tunga så kallade ”monsterfettklumpen” i London var ett extremt exempel. Man rekommenderas ju istället att torka av överflödigt matfett från stekpannor med hushållspapper och slänga i restsoporna (eller matavfall). Så långt allt väl, men vad innebär det ur energisynvinkel och koldioxidutsläppsynvinkel? Jag räknade på saken idag.
När jag stekt klart familjens middag var det en del flott kvar i pannan. Jag tog en bit hushållspapper och vägde den. Pappret vägde 4 gram. Sedan torkade jag ut pannan och då vägde pappret 9 gram, så själva fettet vägde 5 gram. Det motsvarar ungefär en tesked olja.
Olja innehåller ca 10 kWh per kilo. 5 gram motsvara alltså 0.05 kWh energi. Papper innehåller ca 5 kWh per kilo, så 4 gram papper motsvarar alltså ca 0.02 kWh energi. Total 0.07 kWh energi. Om detta bränns i ett värmeverk utnyttjas i stort sett hela energiinnehållet, och ger t.ex. drygt 1.5 liter 50-gradigt vatten. En panna man torkat ur kräver dessutom väldigt lite (eller inget) varmvatten och/eller diskmedel för att diska, så energivinsten blir ännu större.
Om alla 5 miljoner hushåll i Sverige gör detta en gång per dag så blir det 350 MWh energi, alltså motsvarande att köra Ringhals 3 i 20 minuter. Det är inte fy skam.
Utsläppen kommer från hushållspappret som används. Mjukpapper verkar släppa ut ca 1.4 kg CO2 per kilo papper, så 4 gram hushållspapper ger upphov till ca 5.6 gram koldioxid. Det gör att utsläppen per kWh blir ca 5.6 gram per 0.07 kWh eller ca 80 gram per kWh. Det är sämre än vind, sol och kärnkraft men ca 5 gånger bättre än kol.
Sammanfattningsvis drar jag slutsatsen att det inte bara är omsorg om avlopp som är ett argument för att torka ur stekpannor, utan att det även är bra ur energisynvinkel och utsläppssynvinkel. Men använd inte mer papper än som behövs.
Plastpåseskatten är nu åter igen under luppen, där regeringen (kanske) planerar avskaffa den till årsskiftet. Det finns många åsikter om skatten, men samtidigt många missförstånd. Jag ska försöka reda ut några sådana, och titta på
Vilka effekter på köpbeteende har den haft
Vad har den haft för ekonomiska följder för hushåll och staten
Vad har den haft för effekter på utsläpp och därmed även energi.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har den uppnått målet, vilket var att minska svenskarnas konsumtion av bärkassar till under 40 per capita och år. Före skatten låg det på 74 påsar, nu ligger det på 14 påsar. Rent ekonomiskt har hushållen i snitt tjänat på skatten, drygt 50 kronor per person och år. Utsläppsmässigt har det på sin höjd lett till vad som måste betraktas som försumbara ökningar av fossilbaserade utsläpp, men samtidigt lett till minskade utsläpp om man räknar in biogena utsläpp.
Del 1: Effekter på köpbeteenden
Naturvårdsverkets rapporter (1, 2) visar att antalet plastkassar sjönk från 74 per capita 2019 till 14 per capita 2021. För 2022 verkar det vara 17 per capita om man räknar baklänges från skatteintäkterna, så det verkar hållit i sig även efter pandemin.
Det står vidare att ”före” så var 20% av de kassar som såldes pappkassar, och efter var 70% pappkassar. Det betyder att före så såldes 19 pappkassar per capita och efter såldes 33 pappkassar per capita.
Med ca 10 miljoner invånare betyder det att antalet plasbärkassar minskade med ca 618 miljoner och antalet pappkassar ökade med 140 miljoner.
Sen påstår ju vissa att det skatten skulle lett till en storökning av antalet importerade (fossila) avfallsrullar på påse, vilket skulle stor klimatbelastning. Men det undersöks i en annan rapport, där det står att antalet rullar med avfallspåsar som såldes ökade från ca 15.000 rullar per kvartal till ca 30.000 rullar per kvartal (i ett urval butiker som motsvarar 94% av omsättningen). Men om det stämmer är det nästan försumbart. Det är normalt sett 20 plastpåsar per rulle. Om ökningen då är 15.000 rullar per kvartal innebär det 15.000*4*20/0.94= ca 1.3 miljoner avfallspåsar. Det låter märkligt lite, men det är det som står i rapporten.
Så om detta stämmer har vi fått
618 miljoner färre plastbärkassar
140 miljoner fler pappersbärkassar
1.3 miljoner fler avfallspåsar på rulle (se nedan för beräkning ifall detta visar sig vara fel)
Summa summarum måste detta innebära att folk blivit oerhört mycket bättre på att återanvända påsar eller använda bärkassar som kan användas många gånger, och att antalet importerade avfallspåsar på rulle ökade försumbart. Det sista måste jag dock kolla upp, det verkar vara oerhört lite. Men om allt stämmer måste skatten varit en veritabel succé ur alla miljösynvinklar.
Del 2: Ekonomiska effekter för hushållen och staten
Sammanfattningsvis verkar det bli att plastpåseskatten innebär att varje svensk i snitt direkt får 22:- MER kvar i plånboken pga skatten, och att Sverige samhällsekonomiskt går PLUS 53:- per person och år. För uträkning/resonemang se nedan + bild.
Vi antar att alla kritikers overifierade invändningar stämmer och att alla osäkra parametrar gått precis så käpprätt åt helvete som det över huvud taget kan. Alltså att
Svenskarna redan före skatten aldrig slängde några påsar i naturen utan 100% av bärkassarna blev sopkassar.
Alla extra pappkassar som hushållen nu köper slängs direkt
Varje bärkasse som inte köpts har ersatts med en soppåse på rulle (vilket INTE verkar ha skett, se länk ovan)
Då får vi som i bilden vad skatten inneburit, nämligen
Genomsnittssvensken har 22 kronor MER i plånboken per år.
Staten får in ca 15 kronor mer per år per capita
Sverige behöver betala 16 kronor per capita mindre i straffavgifter till EU för förbränning av bärkassar
Sedan utgår jag ifrån att staten faktiskt på något sätt behöver dra in skatter. Dvs att skatteintäkterna från plastpåseskatten annars skulle behöva dras in på annat sätt (eller nedskärningar), och att EU-straffavgifterna också belastar statens budget, och att i slutänden är det medborgarna i Sverige som står får betala Sveriges skatter och avgifter. Man kan diskutera huruvida straffavgifter till EU är en kostnad (då den ju gör nytta i EUs budget), men om vi tittar enbart på effekterna för “systemet Sverige” kan man anse att avgiften är en kostnad, då det är pengar “ut” från Sverige.
Då har vi att plastpåseskatten inneburit att varje svensk i snitt gått plus 22+15+16=53 kronor per år.
Och detta alltså i absolut värsta fall. Enligt del 1 verkar det som användningen av soppåsar på rulle inte ökat lika mycket som försäljningen av bärkassar minskat, och då blir resultatet ännu bättre.
PS. 53 kronor per svensk innebär ca 560 miljoner kronor per år som ”Sverige” går plus på skatten. Om man skulle ta de pengarna och köpa utsläppsrätter som man annullerade skulle det bli 500.000 ton, alltså något mer än samlade utsläppen från inrikesflyg.
Del 3: Effekter på växthusgasutsläpp
Jag vägde en vanlig butiksplastpåse och en rullpåse på hushållsvåg hemma. Butikspåsen vägde 18 gram, rullpåsen 9 gram. Det verkar stämma med googling.
En lagom ovetenskaplig underökning av utbudet av rullpåsar på ICA och Rusta visar att rullpåsarna i snitt är 50% återvunnen plast. På Rusta är priset samma för alla påsar, både de utan angivet återvinningsinnehåll (som man kan anta är 100% fossilt) och de som uttryckligen är 100% återvunna.
Om vi antar att detta stämmer och folk köper godtycklig avfallspåse på rulle (alltså inte i högre grad väljer återvunnen plast även om den har samma pris som fossil plast) så har alltså plastanvändningen (oavsett ursprung) för plastpåsar minskat med 41% från 1.3 kg plast per capita och år till 0.79 kg per capita och år.
Mängden fossil plast som förbränns är 0.27 kg per capita och år.
Utsläppen för 0.27 kg fossil plast per capita och år som förbränns blir ca 0,8 kg CO2 per capita och år, eller ca 8.500 ton för hela Sverige.
Det är lika mycket som vägtrafiken släpper ut under 4 timmar eller 0.14% av den ökning av utsläpp som skrotad reduktionsplikt kommer leda till.
Och då ska noteras att detta är under förutsättning att hela minskningen av försäljning av plastbärkassar vägts upp på 1:1-basis av ökning av försäljningen av avfallspåsar på rulle, vilket enligt länk ovan förmodligen inte alls är fallet.
Om man dessutom räknar de faktiska utsläppen (utan hänsyn till ursprung, vilket vissa vill göra när man räknar på utsläpp från biogena bränslen) så kommer de faktiska utsläppen av av koldioxid för plastpåsar/avfallspåsar MINSKA med 16.000 ton per år, vilket alltså innebär att mindre mängd plast kommer förbrännas i svenska avfallseldade kraftvärmeverk.
Avslutning
En avslutande reflektion är att det är frustrerande att skatten fått så mycket uppmärksamhet. Skatten har uppnått det avsedda målet, har gynnat hushållens ekonomi (väldigt lite men ändå) och har haft en försumbar effekt på utsläpp av växthusgaser (uppåt eller nedåt beroende på perspektiv), vilket heller uttryckligen inte var något skatten handlade om. Om skatten avskaffas vid årsskiftet är det svårt att veta vad som händer. Förhoppningsvis har de flesta nu lagt sig till med vanan att ha med sig egna kassar till butiken, och förhoppningsvis åker inte försäljningen upp till tidigare nivåer. Om den skulle återgå till tidigare nivåer så skulle Sverige/svenskarna förlora ca 500 miljoner kronor och bryta mot EU-direktivet kring engångsplast.
Som uppföljning på det inlägg jag gjorde i höstas gällande elsituationen i södra Sverige har jag nu även tittat på import- och exportdata från 2022. Det visar sig att trenden fortsätter, vi exporterar allt mer el (inte bara från Sverige som helhet utan alltså även specifikt för södra Sverige) och importerar allt mindre jämfört med åren före de senaste kärnreaktorerna lades ner i slutet av 2019 och 2020.
Under 2022 nettoexporterade vi el från södra Sverige (elområde SE4) till grannländerna (Danmark, Tyskland, Polen och Litauen) totalt 8447 timmar och nettoimporterade 313 timmar. Vi nettoexporterade alltså 96.4% av årets timmar från elområde SE4. Det är mer än en halvering av antal importtimmar jämfört med 2021 (659 timmar) och bara 17% av antalet importtimmar 2018 (1796 timmar) före reaktorerna började stängas.
Även exportvolymerna slår rekord. 2022 nettoexporterade Sverige 17.4 TWh från SE4 till grannländerna, att jämföra med 7.8 TWh 2018 före kärnkraftnedstängningarna.
I grafen nedan ser man också tydligt hur mycket mer el som exporteras per respektive år, och att antal timmar med stor import även de minskar drastiskt.
Det är även så att vi allt oftare slår i taket på exporten till grannländerna (det är först när vi exportera så mycket som ”kabeln” tillåter till ett grannland som vi kan få lägre elpriser än i grannlandet). 2018 slog vi i exporttaket till Tyskland 1012 timmar, 2019 slog vi i exporttaket 1007 timmar och 2022 slog vi i exporttaket hela 3278 timmar (där jag satt en nivå på 590 MW som gräns för maxexport). Och vi importerade max från Tyskland endast 3 timmar. Det är alltså 3278 timmar vi kunnat haft lägre elpris än Tyskland under 2022, 3 timmar då vi kunnat haft lägre elpris och 5497 timmar vi haft i princip samma elpris som Tyskland.
Den ökade produktionen och exporten beror (enligt bland andra strategichefen på Svenska kraftnät) på ubyggnaden av vindkraft som med råge kompenserat för de nedlagda reaktorerna. Dessutom gör exporten en mycket stor klimatnytta, motsvarande åtminstone alla utsläppen av personbilar i Sverige, eftersom exporten i stort sett alltid ersätter fossila energikällor (som nu är dyrast).
Det är alltså tydligt att det inte, som vissa påstår, råder akut ”elbrist” i södra Sverige och/eller att vi importerar massor med dyr el från kontinenten. Elen finns i södra Sverige och vi importerar allt mindre. Visst vore det bra med mer elproduktion i södra Sverige, men det råder INTE någon kris med tillgången på el. Problemet är de höga elpriserna som beror på de höga priserna på naturgasel på kontinenten. Ett problem som förhoppningsvis nu kommer minska efter att priserna på naturgas fallit till lägre priser än på ett år, nivåer som är mindre än en fjärdedel av topp-priserna.
Data är hämtat från EUs transparensplattform (samma data fanns tidigare tillgängliga via Nordpool men nu har de börjat ta hutlöst betalt för det, men via transparensplattformen finns det gratis tillgängligt för alla som registrerar sig).
Inför valet lovade ju flera partier att minska reduktionsplikten till EUs lägstanivå och genom detta få ner priserna på drivmedel med ca 5 kronor. Expertmyndigheter som t.ex. Energimyndigheten har räknat ut att det kommer leda till att Sverige inte når sina klimatmål för transportsektorn utan att 6 miljoner ton mer koldioxid kommer släppas ut per år jämfört med om reduktionsplikten genomförts enligt plan.
Som bekant förs nu en svekdebatt, men regeringen lovar att sänkningen kommer genomföras senare. Igår kom dock en artikel i DN om att de kanske kommer backa även från det, eftersom det då kan bli att Sverige kommer behöva betala böter till EU för att inte uppfylla klimatmålen. Här är ett utdrag från artikeln
Nu kan DN avslöja att regeringen kan vara på väg att svika även det löftet. I tysthet har regeringen börjat undersöka en enbart marginell sänkning av reduktionsplikten, långt från den utlovade lägstanivån inom EU.
Orsaken är enkel. Om reduktionsplikten sänks så mycket som utlovats kommer Sverige att bryta mot EU:s utsläppskrav – något som kan komma att kosta mångmiljardbelopp.
– Regeringen har nog lovat saker som man inte riktigt förstod vad de innebar, säger en källa till DN.
– Det har inte varit en helt verklighetsförankrad debatt om reduktionsplikten, säger en annan källa.
Enligt Polfjärds eget förslag ska bötessumman vara snittet av priset på utsläppsrätter för varje ton man överskrider målen och en extra avgift på ytterligare 25%. I Sveriges fall rör det sig alltså om 6 miljarder kilo per år, och i dagsläget ligger priset på utsläppsrätter på ganska precis 1 krona per kilo, så med dagens priser på utsläppsrätter skulle notan bli 9 miljarder kronor per år. För att få en grov uppskattning av vad det innebär kan man se att Energimyndigheten räknar med att antalet bensin- och dieselbilar minskar från ca 4.5 miljoner till 3.5 miljoner 2030, så om man slår ut 9 miljarder på dessa blir det ca 2500:- per bil, men låt oss säga 2000:- per bil eftersom lastbilar mm inte är inräknat. En genomsnittlig bil kör i snitt 1100 mil per år, så utslaget per mil blir det ca 1.80:-. Snittförbrukningen för bilar ligger idag på 0.52 liter för dieselbilar och 0.58 liter för bensinbilar, men vi kan anta att bilar blir lite mer bränslesnåla, så låt oss säga 0.5 liter per mil. Då blir de ökade kostnaderna ca 3.60:- per liter, alltså ganska nära de 5 kronor sänkning Moderaterna sa att det skulle leda till för diesel och den (odefinierade) ”lägre sänkning” det skulle ge för bensin.
Så i ett slag verkar de ha ett förslag som
Gör att Sverige missar sina miljömål
Leder till lika stora böter för Sverige som den prissäkning på drivmedel de förespår
Gör att företag som ska producera biobränslen troligen inte genomför sina planerade satsningar
Man kan ju verkligen undra hur de tänkt, om de tänkt eller om de medvetet vilselett väljarna för att bli valda. Om det är så att de, som källan i DN säger ”lovat saker som man inte riktigt förstod vad de innebar”, när de själva lett arbetet i EU med att införa just dessa böter, ja då är det riktigt illa.
Vid lunch idag såg jag att elpriserna är väldigt höga just nu (= generellt sett underskott på el i Europa så i slutänden bränns fossila bränslen när jag förbrukar ”min” el). Jag bestämde mig därför för att ta en kall lunch för att inte förbruka el i onödan. Då kollade jag igenom kylskåpet och hittade en matlåda (från projektet ”Smarta förvaringslösningar i framtidens kylskåp för minskat matsvinn”) med overnight oats (lagad delvis för att det inte kräver någon energi vid tillagning) som börjar bli gammal. Till den tog jag två frukter som också började bli gamla. Jag kunde då också bocka av att jag då ätit tre av de fem frukter jag har som mål att äta per dag (vilket rekommenderas av olika hälsomyndigheter i världen) på den nedre skärmen (samma projekt samt ett framtida projekt om mat, hälsa och koldioxidavtryck).
Till saken hör att det går åt VÄLDIGT mycket energi för att odla, bearbeta, transportera och lagra mat (3 gånger mer än en person i snitt använder i hushållsel) så minskat matsvinn = rejält minskad energianvändning. Men med om det senare för det rör projektet ”Känn på energin – taktilt lärande om vardaglig energianvändning”.
Det är oroande att se att landets nya regering har två mycket grova faktafel kring energi redan i regeringsförklaringen, där det ju bör vara av yttersta vikt att vara korrekt. Det är något som inte borgar väl för förhoppningen att få en faktabaserad och vetenskapsbaserad politik framöver.
Sid 9:
Herr talman För fyra decennier sedan genomförde Sverige en unik utbyggnad av kärnkraften, som ledde till en elektrifiering som då saknade motstycke i världen. Fram till rätt nyligen, var Sverige självförsörjande på el alla årets dagar, alla dygnets timmar. Totalt sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer har sedan dess lagts ner av politiska skäl.
Det måste alltså vara tiden före 1999 de menar (då första Barsebäcksreaktorn lades ner). Det är ju lätt att kolla upp. I Energimyndighetens rapport Svensk elmarknad 1998 finns följande bilder (sid 5).
Man kan se längst ner att på årsnivå (hittar tyvärr inte på timnivå) är det två år (1994 och 1996) där Sverige nettoimporterar el. Det inses lätt att om man på ett år importerar mer el än man exporterar så kan man rent logiskt sett inte vara ”självförsörjande på el alla årets dagar, alla dygnets timmar”. År 2000, första året där jag hittar timstatistik, importerade Sverige el 2110 timmar, att jämföra med kring 50-100 timmar nuförtiden.
Tittar man också på grafen ovanför tabellen (januari 1997 – december 1998) ser man att HELA hösten 1997 så importerade Sverige el. Det är inte heller ”varje dag, varje timme”.
Men det är inte enda faktafelet. På sid 18 står
Sverige mötte oljekrisen på 70-talet med en helt ny energipolitik, bröt kopplingen mellan tillväxt och ökande utsläpp, och blev en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer.
Från samma rapport från Energimyndigheten kan man se utvecklingen kring och efter oljekrisen. Då ser det ut så här.
Där ser man att det 1997 (när alla kärnkaftverk var i drift) så var det ca 250 av 600 TWh som kom från fossila energikällor. Det är ganska långt från ”fossilfritt”.
Enligt senaste översikten från Energimyndigheten ser det nu ut enligt nedan. Fortfarande väldigt långt från ”fossilfritt”. Inte bara jag har uppmärksammat detta utan även Mikael Karlsson, docent från Uppsala skriver motsvarande i DN, och kallar det ett ”faktamässigt magplask”.
Det är väldigt oroväckande att den nya regeringen kommer med så grova faktafel redan i regeringsförklaringen, något som man tycker borde faktakollas ordentligt och inte innehålla grova och uppenbara faktafel.
CCS står för Carbon Capture and Storage, och är alltså teknik för att fånga in den koldioxid som släpps ut och lagra den, t.ex. under Nordsjön. Det är en teknik som är omdebatterad. Förespråkarna menar i stora drag att det är en teknik som kan vara ett bra och kostnadseffektivt sätt att nå klimatmålen, medan kritikerna i stora drag menar att det inte är realistiskt i den omfattning det talas om, är dyrt samt att det är ett sidospår som riskerar fördröja minskningen av faktiska utsläpp.
Dagens Nyheter har häromdagen skrivit en artikel som handlar om problem med ”S”-delen (lagringsdelen). Den menar (såvitt jag kan bedöma korrekt) att det i nuläget är dyrt, att det finns kapacitetsproblem och att det än så länge saknas egentlig affärsmodell.
Det som inte nämns, och som jag vill lyfta fram är att det borde pratas mer om CCU och Bio-CCU, där ”U” står för ”utilization” och ”bio” är att koldioxden kommer från biogena källor (t.ex. bioeldade värmeverk) och alltså över tid är i princip koldioxidneutral. Koldioxidinfångningen sker på samma sätt i CCU som i CCS men istället för att långtidslagra den (med de problem som beskrivs i artikeln) använder istället den infångade koldioxiden i industriella processer som behöver koldioxid.
Ett av de viktigare områdena koldioxid kan användas till är att göra fossilfria bränslen, så kallade elektro-bränslen, t.ex. e-metanol. Lite olika metoder finns men man kan ta vätgas (från t.ex. vindkraft) och koldioxid (infångad från t.ex. biodrivna kraftvärmeverk) och göra flytande bränsle. Detta kan användas för t.ex. sjöfart, vilket är rimligt eftersom långväga sjötransporter i princip måste drivas med flytande bränsle, och då är ju fossilfria bränslen bättre än fossilbaserade.
Med Bio-CCU tar man visserligen inte bort koldioxid ur atmosfären vilket man gör med Bio-CCS, men om man gör elektro-bränslen som ersätter olja så har man utnyttjat biomassan två gånger istället för en och har fortfarande ett koldioxidneutralt system.
Koldioxidinfångning från biodrivna fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk (som t.ex. Stockholm Exergi nu bygger) bör vara det bästa sättet att ta tillvara på överbliven biomasssa, detta eftersom den värme som blir restprodukt vid koldioxidinfångningen kan återanvändas som fjärrvärme.
I Sverige används ca 25 TWh biomassa som insatsbränsle för fjärrvärme och kraftvärme. Jag hittar inga värden på hur mycket biogen koldioxid det ger men en uppskattning kan vara ca 0.5 miljoner ton per TWh, så ca 12 miljoner ton CO2. Det verkar också någorlunda stämma överens med Stockholm Exergis beräkningar om att de kommer fånga in 800.000 ton CO2 i sin nya anläggning. Enligt en tillverkare av e-metanol kan man från 3.5 ton CO2 få e-metanol som motsvarar 1 ton olja. Så 12 miljoner ton CO2 skulle kunna användas för att göra e-bränslen motsvarande ungefär 3 miljoner ton olja vilket minskar de fossila utsläppen med ca 9 miljoner ton CO2 (vilket kan jämföras med Sveriges territoriella utsläpp på 48 ton)
Detta är inte någon snabb och enkel lösning utan har många utmaningar, t.ex. att det kräver mycket el (för vätgasproduktion och koldioxidinfångning) samt att kostnaderna än så länge är höga, men det löser samtidigt flera stora problem. Det ena är att man slipper problemen med att långtidslagra koldioxid. Det andra är att det finns en betydligt enklare affärsmodell för att fånga in koldioxid än att lagra koldioxiden. Det tredje är att det hjälper till med att kunna hantera de stora elöverskott som annars riskerar uppstå när vindkraften byggts ut mer och det blåser mycket.
Bio-CCU ska inte ses som någon silverkula som gör att vi kan fortsätta leva på som vanligt, men är något som borde diskuteras mycket mer, framför allt som ett alternativ till CCS.
I natt (7/10 kl 04.52) när Sverige som vanligt hade låg elkonsumtion och när det blåste bra täckte vindkraften som mest 82% av Sveriges elbehov. Mest i år var det 24 juli då det nådde 95%.
Elproduktion och elkonsumtion 7 oktober 2022 kl 04. 52 .
Förra vintern toppade vindkraftproduktionen på 10066 MW (21 januari), i år kommer installerad effekt vindkraft i Sverige öka med 25.6%, så gissningsvis kommer vi snart se vindproduktion över 12000 MW under topptimmarna. Jag antar att vi även för första gången kommer se tillfällen då vindproduktionen täcker mer än 100% av Sveriges elförbrukning.
Enligt Energimyndihetens korttidsprognos kommer vindkraftens produktion öka kraftigt i närtid, från 27.4 TWh 2021 till 46.9 TWh 2024 (eller uttryckt i procent från 19.5% av Sveriges elanvändning till 33% av Sveriges elanvändning): Med tanke på den osäkra elsituationen i Europa den närmaste tiden är det väldigt bra, både för Sverige och Europa.
Det ger också en väldigt stor positiv effekt för att minska koldioxidutsläppen i Europa. Ett grov metod för att uppskatta effekten är att man räknar med att i stort sett all fossilfri elproduktion förr eller senare leder till att tränga bort fossil elproduktion någonstans på kontinenten eller i Storbritannien. Den elproduktion som trängs bort är normalt sett kol (eller just nu gas) och man kan räkna på att minskningen är ungefär 0.5 kg CO2/kWh. 46.9 TWh el innebär då minskade utsläpp på kontinenten med drygt 23 miljoner ton eller ungefär hälften av Sveriges territoriella utsläpp. Det är utsläppsminskningar som inte syns i den officiella statistiken, varken ur territoriellt perspektiv, produktionsperspektiv eller konsumtionsperspektiv. Däremot skulle det märkas om man använder beräkningsmetoden ”Technology-adjusted consumption based accounting” men mer om det i ett senare inlägg.
Energikunskap 